isabellbrandstrom

påkörd trodde vi och gissade att lungorna var punkterade och att han var helt söndermosad i magen. Vi åkte till distriktsveterinärena i Gullänget och tänkte göra röntgen. Men då veterinären sa att röntgen inte kommer visa någonting angående kisseriet och mjukdelarna så kände vi att det inte var någon mening att betala 4000 kr för att få se röntgenplåtar som endast kan säga att han är för skadad för att överleva eller visar ingenting så att vi fortfarande inte vet om han överlever. Veterinären sa att han uppenbart lider och hon blev därför förbannad när vi sa att vi ville ta hem honom istället för att avliva honom.

Vi visste inte om vi gjorde rätt eller fel, men jag ville inte ge upp hoppet och låta honom somna in sjukhusmiljö, helt chockad, skrämd och otrygg.

Hemma bäddade jag åt Bigge mellan oss i sängen och smekte honom från sju-åtta tiden på kvällen till klockan två. Han sov så hårt att jag var rädd att han var medvetslös ett tag, jag vågade inte somna för jag ville finnas där för honom ifall han skulle ta sitt sista andetag.

Efter klockan två klev han upp! vi lyckades få i honom vatten, han kissade utan blod och han verkade en aning piggare. Jag blev så lycklig att jag bytte ut mina sorgetårar mot hoppfulla tårar.

Idag är han mycket piggare och nu vet vi att vi gjorde rätt när vi trotsade veterinärernas rekomendationer. Jag är så glad att vi tog hem honom! Idag har ätit gädda, han dricker vatten, han gosar och går omkring som vanligt förutom att han är lite stelare i höften eftersom han är blåslagen och har ett sår.

Tror inte det är en påkörning längre, vi tror att han har klättrat i ett högt träd, fastnat med halsbandet och slitit tills halsbandet knäppt lös och då har han tappat balansen och föllit rätt ner och landat på höften mot någon vass pinne. Efter det rullade han säkert några kullerbyttor så att han stöp med huvudet ner i jorden.

Mammas älskade Birgerbus har överlevt och jag är så lycklig och tacksam just nu att jag får glädjetårar när jag ser honom, jag hade inte klarat av att säga hejdå till mitt älskade lilla hjärta.