2014-06-25
15:21:31
I'm back!
2 veckor och 2 dagar sedan förlossning och nu börjar jag känna igen mig själv igen! Pojken äter nu med 3-timmars mellanrum på natten så jag får sova tillräckligt. Jag har energin tillbaka, jag har nästan inte ont längre och jag börjar nu hinna med att göra saker och ting utöver mammarollen. Äntligen lyckas jag nu även också vara hemmafru! Fixa tvätten, städning, småhandling och laga mat, jag har till och med hunnit sy ett till par babyvantar och gått en shoppingrunda på stan idag med vagnen. Det enda jag inte begriper hur jag ska klara av att göra själv är att storhandla!? Hur bär man sig åt för att köra barnvagnen samtidigt som en full kundvagn är frågan!? Eller hur man kör två kundvagnar, en med babyskyddet och barnet och den andra full med mat!? Någon som har några tips på hur man kan klara detta på egen hand? Ps. Det är fusk att be pappan om hjälp Ds.
2014-06-23
10:47:25
Truga mat och midsommar
Klockan är 11 på morgonen och Elliot ligger nu och sover i min famn. Det är urmysigt och jag är tok-kär och glömmer bort hur trött jag är. Bebis har nämligen vaknat för att äta en gång i timmen sedan klockan 3. Jag är lika lycklig ändå men det är typiskt att det ska vara så svårt att truga i barnet mer mat vid varje matning så att han sover längre, men trötter bara somnar efter fem minuter än fast mamma nyps i kinden och petar i mungipan för att han ska fortsätta äta. Tröttare onge får man leta efter. Han äter ungefär 15 minuter på tre timmar och många gånger lyckas jag få i honom det innan han somnar så att han klarar sig i tre. Men så tappar vi rutinerna ibland och får kämpa för att hitta tillbaka till dem. Men jag är tacksam att det bara är vissa nätter och att det bara är ibland som vi tappar rutinerna. Han hade ju kunnat haft kolik och skrikigt hela nätterna istället så det hade kunnat vara hundra ggr värre. Sedan är han ju fortfarande bara 2 veckor idag så jag ska nog låta bli att ha så höga krav på min lilleman <3
Midsommar var riktigt trevlig med god mat och härligt sällskap. Alldeles lagom för oss. Det är väldigt spännande hur allting förändras. För några år sedan ville man gärna ha en så stor fest som möjligt, bjuda alla man känner och stoja och dansa natten lång. Men inte längre. Nu föredras sällskap av barnfamiljer där de som stojar och dansar är barnen. Livet förändras och skönt är väl det! ;)
Mammas godis!
2014-06-12
23:13:04
Elliot
Han är här! Min älskade och efterlängtade lilla pojke som huserat i min mage i nio månader har nu checkat ut därifrån och äntligen flyttat hem. Till oss, till hemmet där han ska bo i förhoppningsvis 20 år. Känslorna kommer ikapp och mer och mer begriper jag att det är verklighet, han är här på riktigt och här för att stanna. En dröm som blivit sann och verkligen en fantastisk sådan. Men nu är det bäst jag byter vinkel på ämnet innan jag blir allt för sentimental.
Våran nya familjemedlem är en än sålänge otroligt skötsam liten gosse som äter, skiter och sover som han ska. Han vägde 3410g när han föddes och hade bara gått ner 86g på 48-timmarskontrollen idag. Mycket duktig kille! Bra svar på alla prover och inget gnäll under läkarundersökningarna. Det enda han överhuvudtaget gnäller för är när det blir kallt. Han är otroligt känslig för kyla och hackar tänder (läs: hackar tandkött) bara han blir lite kall om fötterna eller händerna. Så det är full mundering som gäller, mössa, vantar, strumpor, och långärmat dygnet runt.
Våran nya familjemedlem är en än sålänge otroligt skötsam liten gosse som äter, skiter och sover som han ska. Han vägde 3410g när han föddes och hade bara gått ner 86g på 48-timmarskontrollen idag. Mycket duktig kille! Bra svar på alla prover och inget gnäll under läkarundersökningarna. Det enda han överhuvudtaget gnäller för är när det blir kallt. Han är otroligt känslig för kyla och hackar tänder (läs: hackar tandkött) bara han blir lite kall om fötterna eller händerna. Så det är full mundering som gäller, mössa, vantar, strumpor, och långärmat dygnet runt.
Förlossningen då kanske någon vill höra om.. (Ber om ursäkta i förväg om ni tycker vissa saker är för privat, men det är erat fria val om ni vill läsa eller inte)
Förlossningen gick snabbt, eller långsamt beroende på hur man ser på saker och ting. Under fredagskvällen fick jag förvärkar från kl 16.00 med 10 minuters mellanrum. Jag trodde att det började vara dags men tätare än 10 minuter emellan blev det inte och vid 21.00 Stannade det av och under natten kom bara lagom många värkar för att förstöra en god natts sömn.
Förlossningen gick snabbt, eller långsamt beroende på hur man ser på saker och ting. Under fredagskvällen fick jag förvärkar från kl 16.00 med 10 minuters mellanrum. Jag trodde att det började vara dags men tätare än 10 minuter emellan blev det inte och vid 21.00 Stannade det av och under natten kom bara lagom många värkar för att förstöra en god natts sömn.
Dagen efter var det helt stilla och det var inte mig emot för det var nämligen min bästa vänninas möhippa den dagen. Up and away, en fartfylld dag med många roligheter. Jag kunde till och med vara med i uppvärmingen till stripdancepasset (mycket stolt) Men efter uppvärmingen fick jag en sammandragning som inte gav med sig förrän en halvtimme och efter det satte förverkarna igång igen med allt mellan 5-10 minuter emellan så jag fick kasta in handduken vid nio och åkte hem till sängen. Där slutade verkarna helt och jag sov riktigt gott under hela natten.
Söndagen började lugnt men framme vid kvällskvisten tog det fart igen och när värkarna var jämna och regelbundna med fem minuter emellan och rätt kraftiga så åkte vi in på förlossningen. Var dock bara öppen 3 cm så jag fick en sovdos och vi nattade på förlossningen. Dagen efter hade verkarbetet stannat av återigen och jag hade bara öppnat mig en halvcentimeter till under natten så jag fick packa ihop och fara hem igen. Under dagen var det rätt lugnt tyckte jag, sov mycket, och värkarna var rätt oregelbundna och inte alls lika kraftiga som under kvällen innan. Men återigen var det under kvällen som värkarna satte igång igen. Men då min barnmorska sagt att man inte behöver åka in förrän man behöver smärtlindring så höll jag mig kvar hemma ett tag till. men ganska snart började jag känna att det tryckte på där bak och jag tänkte "ojdå, jag har nog inte gjort nummer 2 två på ganska lång tid nu så jag skiten har nog fastnat ovanför bebisens huvud och kan inte komma ut. Jag tyckte att "får jag bara skita så kan jag stå ut med värkarna" Så jag ringde förlossningen och frågade om jag kunde få nån påsdos med laxermedel som man kan blanda med vatten och dricka, kände att det skulle göra susen. De sa att de hade nån lavemang men att jag måste komma in och göra det hos dem isåfall, ja visst, tänkte jag så vid klockan 19.00 packade vi in oss i bilen och åkte in. Vi lmnade alla saker i bilen eftersom jag var helt säker på att jag skulle få åka hem och sova efteråt.
Väl därinne fick jag min jag göra en ctg-kurva och sedan fick jag min skit-dos som tyvär inte gav något resultat. Blev jättebesviken. Sedan sprang sköterskan iväg och verkarna blev bara tätare och tätare, tillslut var det bara mellan 2,5 minuter emellan varje och jag sa till Andreas att: Nä jag har nog inte så hög smärttröskel iallafall för nu gör det helvetiskt ont, jag vill ha smärtlindring nuu. Ringde på klockan men tyckte det tog förbaskat lång tid innan barnmorskan dök upp. Men till slut kom hon in och kände efter och plötsligt blev det väldigt brottom. Jag var fullt öppen och det var krystvärkar jag kände, det var ingen bajskorv som ville ut de var en skitunge!
Dock hade inte huvudet sjunkit ner tillräckligt så jag fick inte börja krysta på jag vet inte hur många värkar och det var tufft att hålla emot. Dom kopplade iallfall tillslut in lustgasen och jag fick prova, dumt nog hade jag inte lyssnat tillräckligt under föräldrautbildningen så jag hade inte förstått hur den fungerade. Jag andades in en gång precis i starten på värken och tänkte Men gud vilken värdelös grej i ungefär 6-7 värkar, tillslut la barnmorskan märke till min okunskap och berättade att man ska andas in och ut tills ungefär mitten av värken för att de ska ge resultat. Damtadaaa!! fantastiska grejer den där lustgasen!
När jag äntligen fick börja krysta fullt ut så var bebis ute på cirka 15 minuter. Han fick då ligga på mitt bröst och mysa i en och en halv timme medan barnmorskan broderade en korsstygnstavla där nere. Sömnadshantverket fick högsta betyg av slöjdfröken även om hon tyckt att det tagit en fruktansvärt lång tid.
Älskade lille pojken min vägde 3410g och var 51 cm lång. Han kom ut 20.58. Så ser man förlossningen som att den bara ägde rum i förlossningssalen så var den mindre än två timmar och ser man annorlunda på det så pågick den flera dagar. Summa summarum. Jag är mycket nöjd med förlossningen och allt som hör till, men jag har lärt mig en hel del som jag kommer ha användning av tills nästa gång.
Här är han! mammas älskade lilla Elliot:
