isabellbrandstrom

2016-03-30
12:56:37

Frihet
Jag har alltid varit en sån som bedömt kvalitén på dagen efter hur mycket jag hunnit med. Hinner jag på en ledig dag alla hushållssysslor, handla mat, träning, hunnit ta en fika med en vän, valt ut tapeter till renoveringen, lagat de trasiga byxorna, bakat bröd och samtidigt hunnit laga en god middag i lagom tid tills karln kommit hem så har det alltså varit en riktigt bra dag. 
I slutet av graviditeten med Elliot hatade jag det faktum att jag inte klarade av att göra lika mycket saker längre. Det kändes handikappande och jag blev rastlös och stressad på samma gång. Jag kunde inte njuta av att ta det lugnt och vila, vilket kroppen behövde, utan såg all värdefull tid och möjligheter springa förbi. 
När Elliot kom blev det inte bättre heller med stressen över att hinna "göra en bra dag". Spädbarnstiden hade jag en bild över att den skulle vara så fantastisk och mysig och man hinner göra saker medan barnet sover. Då skulle jag kunna återuppta mina hobbys igen, sömnad, scrapbooking, bakning, träning, men jag bedrog mig ordentligt. 
För tröttheten av vakna nätter och all tid och psykisk energi som krävs till att ta hand om ett spädbarn gjorde att tiden till "övrigtrubriken" försvann mellan raderna. Det var fullt upp och att dessutom lyckas hinna med att laga och äta mat, handla, städa, tvätta och diska var ett tillräckligt avancerat livspussel att lägga. 
Först när sonen blev kring 3 månader började dimman ifrån bristen på sömn att lägga sig och jag kunde börja jaga "nöjen" igen. Mammaträffar, babysång, babysim, gå på stan. Det sociala gick äntligen att få in i livspusslet igen. Men ännu fanns ingen tid för hobbys och stressen var fortfarande skyhög bara för att lyckas hinna med en aktivitet nästan varje dag. 
När pojken blev 5 månader började en tid då skapandet av rutiner blev möjligt! Han somnade äntligen i tid på nätterna och vaknade bara en eller två gånger för att få en flaska välling. Nu började underbara tider men hobbys fanns fortfarande ingen möjlighet till med en liten unge i gåstol som behöver ett vakande öga på sig på heltid, som kräver uppmärksamhet, som når upp att riva ner allt som ligger på bordskanten och som skulle med stor sannolikhet göra katastrof inne på ett gym. Fler uppgifter som att laga egen barnmat och städa upp utspridda leksaker tillkom också. Jag försökte njuta av rutinerna och att vara mamma men enormt saknade jag tiden då jag hann "göra saker" jag kände mig fången, visserligen ett underbart fängelse men än dock ett fängelse.

Inte förrän Elliot började på förskola vid 1 år och två månader och jag började jobba 50% så fick jag friheten åter. Men absolut inte på det sätt som jag trott, inte på det sätt att jag hann börja göra allt som jag ville hinna, nej, istället så märkte jag att jag själv hade förändrats. Ett helt år av jakt efter något jag inbillade mig att jag behövde för att må bra. Det var över. Jag hade hittat ett inre lugn, jag kunde plötsligt slå på tv:n på kvällen när Elliot somnat och bara njuta av att sitta i soffan och göra ingenting. Helt utan dåligt samvete över att jag borde utnyttja tiden till något vettigare. Jag var fri! Äntligen kändes friheten så total. Mina hjärnspöken lät bli att sparka på mig medan jag satt där i soffan. Disken som låg i diskhon lät bli att ropa på mig, dammråttorna lät bli att bita mig i tårna, träningskläderna lät bli att göra sig påmind och jag kände en skön lugn känsla som mässade åt mig "passa på att ta det lugnt du förtjänar det, ingen brådska, ingen stress, bara lugn" Jag var fri! Fri från mina egna krav på mig själv. 

Jag hinner inte med att umgås lika flitigt med alla mina vänner som förut men dom finns kvar och det blir lite nu och då, jag hinner inte pyssla så ofta men jag är lika nöjd för det ändå och träningen har hamnat på is men jag har inget dåligt samvete för det, jag tar igen det nån gång i framtiden! Jag lyckas nu njuta av småbarnstiden och troligtvis är det denna tidsperiod som jag kommer minnas som varmast när jag ligger på hemmet i grått hår och tänker tillbaka på mitt liv. Då kommer denna period finnas i minnet som den bästa och underbaraste tiden i mitt liv. 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: