isabellbrandstrom

Igår märkte jag hur grönjävulska beroende jag är av min mobiltelefon. Det började med att det körde ihop sig lite lagom på skolan igår. Jag höll på för fullt med att grundera 60 pannåer till eleverna och en färgburk slant iväg och jag fick färg över hela mig och jag fick stå och tvätta mina kläder i diskhon.. Men det är en annan historia, det jag vill komma fram till är att jag var lagom stressad och sjukt less när jag väl gick hemifrån vilket gjorde att jag totalt glömde bort min mobiltelefon som jag lagt i förrådet i bildsalen när jag tog av mig jeansbyxorna. Kom på det precis när jag satt mig i bilen och gick därför tillbaka till skolan för att hämta den. Men självklart hade skolportarna låst för dagen och jag kunde ju inte direkt ringa någon som skulle kunna komma och öppna åt mig.. Eftersom jag inte hade min mobil. Tänkte jag skulle ringa Frida för att höra om jag kunde åka tidigare till henne än planerat.. Men jag hade ju inte min mobil. Chansade och åkte till henne ändå, men hon var inte hemma.. Tänkte sätta igång en tvättmaskin med mina nyfärgade kläder men då lampan gått i tvättstugan så kunde jag inte se inställningarna på tvättmaskin. Tänkte att jag skulle kunna lysa med min ficklampsapp.. Men jag hade ju inte min mobil. Tänkte att jag skulle kunna sätta mig i fåtöljen och fördriva tiden med FB.. Men jag hade ingen mobil, tänkte lyssna på musik istället, men mobilen krävs för det med. Gaaah! Hur tusan levde man innan mobiltelefonen var uppfunnen!? Helt otroligt. Skönt att ha telefonen i handen igen.